KAPITEL 9 BOK 3
Från förra avsnittet -
Inte ens ett ord kunde jag få. Inte ens en blick. Jag suckade och började gå mot dörren. Tog tag i handtaget och vände mig mot honom.
- Hoppas du glömmer bort mig i USA.
Sen vände jag mig och och stängde dörren. Hejdå Felix.
---
Alla mina tårar kom ut efter jag stängt dörren. Allt kändes så meningslöst nu. Varför kom jag ens hit? Det var bara negativit för mig. Jag gick ut på vägen, bort från Felix hus. För varje steg jag tog så kände jag hur jag började gå långsammare. Kunde han inte springa ikapp mig nu? Komma och krama om mig och säga att allt bara var fel? Bara vara här. När jag kom fram till slutet av gatan så var det nästan som att jag gick i slowmotion, men ingen Felix syntes till.
Jag gick fram till busshållplatsen och såg att bussen kommer om 7 minuer. Jag blev glad. 7 minuter extra för Felix att komma springande.
De var de snabbaste 7 minutrarna i hela mitt liv. Ingen Felix. Bussen svängde in på busshållplasten och öppnade dörrarna. Jag stannade vid dörren och tittade mot gatan. Ingen Felix. Jag suckade och gick på bussen.
Jag gick in och satte mig. Busschaffören tittade på mig. Han var lika ensam som jag. Det såg ut som att han pratade. Jag tog ut hörluren ur örat.
- Ursäkta? sa jag och tittade på honom.
- Det är någon som ropar på dig.
Jag klev av bussen och tittade ut mot gatan igen. Jag blev varm i hjärtat. Snabbt sprang jag av och slängde mig i hans famn. Min Felix. Vi stod och kramades hur länge som helst. jag hörde hur Felix snörvlade samtidigt som han andades snabbt efter att ha sprungit.
Jag fällde också en tår. En glädjetår.. för att min prins kom tillbaka.
Han tog tag i mitt huvud och tittade på min rakt in i mina ögon. Jag tårkade bort tårarna och snörvlade fram orden.
- Fyfan, va jag hatar dig sa jag och började skrattgråta.
Felix började skratta och pussade mig sedan i pannan. Situationen var så sjuk. Allt var så overkligt, men nu var allt återställt. Fella was back.
Jag tog hans hand och tittade på honom. Han började le mot mig. Jag log tillbaka. Det var fortfarande helt tyst. Vi sa inget. Det enda som hördes var bilarna som åkte förbi. Vi började gå in på gatan igen. Båda tittade ber i marken medan vi gick. Båda tänkte på samma saker. Samma frågor som ville ha svar. Men inget kom ut. Det var som att jag fortfarande var i chock över allt. Det högg till i hjärtat när jag tänkte på att Felix behövde åka imorgon. Jag blev nästan förstörd. Felix tittade på mig medan vi kom närmare huset. Jag valde att inte titta upp och möta hans blick. Det enda som gick genom mina tankar nu var om imorgon.
Felix öppnade dörren till huset och vi klev tillsammans in. Båda ställde sig i hallen och drog en djup suck exakt samtidigt. Vi började fnittra båda två och tittade sedan allvarligt på varandra. Jag böjde mig fram och kysste honom lätt på munnen. Han blev generad. Med långsamma steg gick jag mot trappan. Jag försökte verkligen se sexig ut. Försökte se lite små söt ut. Men allt slutade med att jag halkade på första steget. Felix började skratta och kom fram till mig. Han höll fram handen och hjälpte mig upp. Jag ställde mig upp och började borsta av mig allt damm, helt plötsligt lyfter Felix upp mig och bär mig upp för trappan. Jag låssades försöka ta mig ur, men egentligen ville jag bara vara där. Precis där. I Felix trygga famn.
Han bar upp mig till hans rum och slängde mig på sängen. Han kom snabbt efter och gav mig en snabb puss på kinden och sen lika på andra. Jag log mot honom och började smeka hans lena kind. Han pussade min hand och bet sedan i mitt finger. Jag slog till honom och började sedan skratta.
