KAPITEL 16
Från förra avsnittet -
Felix och Ogge gick och hämtade mopederna. Jag satte mig bakom Felix och höll om honom. Jag blev lika varm som vanligt. Sen åkte vi mot studion.
---
Vid studion hade det redan börjat samlas tjejer. Jag blev nervös, men släppte tanken fort. Killarna parkerade mopederna ett kvarter bort sen gick vi mot studion. Ett gäng av tjejer kom springande mot oss och Ogge höll om mig. En riktigt hjälte.
Jag hörde hur tjejerna frågade Felix.
- hur fan kan du vara tillsammans med henne? Ha, hon är skitful.
Felix gick bara förbi alla. Ingen fick en bild, en kram eller ett leende. Han var helt kall. När Og pressade igen dörren för alla tjejer såg jag Omar komma springande mot mig. Han kastade sig i mina armar.
- herregud, hur mår du?
Jag kramade om honom hur länge som helst.
- jag mår helt okej, det tar en stund att återhämta sig.
Omar släppte mig och pussade mig i pannan.
- jag var så orolig över dig! Usch..
Jag log mot honom. Finaste Omar.
Sen gick jag in och kramade Michaela och Kat. Alla var oroliga över hur jag mådde. Vi stod och pratade en stund tills Daff kom in.
- hörrni, vi drar till Oscar på en gång. Pella och Felix, stannar ni här inne så får vi bort tjejerna?
Jag och Felix nickade. När alla hade gått ut från lokalen stod jag och Felix och kramades. Vi tittade sedan på varandra.
- jag älskar dig sa han och började kyssa mig.
- jag älskar dig också sa jag och kysste honom igen. Precis då kom Daff in.
- men hallå Snuskisar. Kom igen nu så drar vi.
Felix tog min hand så gick vi ut till bilen.
Tankarna fortsatte att rulla. Bilder från igår kväll spelades upp och jag blev ibland rädd för vad jag såg och tog Felix hand.
- vad är det? Sa han och smekte min kind.
- nej, ingenting. Är bara lite orolig för Oscar.
- det behöver du inte vara. Vi får ju hälsa på honom nu! Eller hur?
Jag nickade och pussade honom. Daff började tuta.
- sluta pussas nu, det är det enda ni gör människor.
Jag och Felix började skratta.
- typiskt Daff sa Omar.
Framme på sjukhuset fick jag en dålig känsla i magen. Jag stannade vid entrén. Felix höll mig fortfarande i handen.
- jag kan inte sa jag och tittade ut i tomma intet. Felix ställde sig framför mig och kysste mig.
- vi gör det för Oscar. Sen började vi gå in.
Vi ställde oss vid receptionen och Daff pratade med kvinnan som bad mig vänta igår.
- han ligger i 238. Rakt fram sen till vänster.
Vi började gå och Michaela gav mig blommorna.
- jag köpte dem så du kan ge om du vill?
Jag nickade och klappade henne på axeln. Nu var jag riktigt nervös. Hur skulle Oscar reagera nu när jag kom?
Jag släppte Felix hand för att inte Oscar skulle bli Avendsjuk, men Felix hand sökte sig snabbt tillbaka och jag kände mig tryggare.
Vi svängde in och ställde oss alla 8 framför dörren. Sjuksköterskan som följt med oss öppnade. Jag såg en säng med en kille, som såg helt omtumlad ut. Hans ben var gipsat och hans blodiga sår i ansiktet hade torkat. Han hade väldigt många sladdar över allt och maskiner som Pep.
Jag sprang fram till honom och kramade honom. Jag hörde hur han fick lite ont, men bet ihop. Jag kände hur tårarna började komma och hur mitt hjärta pumpade snabbare och snabbare. Jag blev varm och började svettas.
- Vi låter er vara ensamma ett tag! Sa Daff och hela gänget gick ut.
Det var tyst i rummet. Pipet från maskinerna var det ända som bröt tystnaden.
- förlåt, Pella. Det skulle inte slu...
Jag tog min hand över hans mun.
- Oscar, om det är någon som ska säga förlåt så är det jag. Du ska inte känna någon skuld alls. Jag är bara så glad att du lever.
- det var inte meningen att det skulle sluta såhär sa han med en entonig och svag röst.
- jag förstår det! Sa jag och la mig på hans bröst. Vi var tysta en stund tills Oscar säger.
- du skojar? Har du köpt blommor?
- nej egentligen inte, det är Michaela.
- ha, fan va fjolligt sa han.
Jag slog till honom på armen och han skrek till.
- Oherregud, förlåt! Jag glömde bort.
Han började skratta. Dörren öppnades och Kat stoppade in huvudet.
- hur går det? Sa hon.
- ni kan komma in nu! Sa ja och log. Omar hoppade in först och gav Oscar en kram. Sen kom Ogge. När Felix kom in blev jag lite orolig på hur oscar skulle reagera. Felix gick fram till sängen där Oscar låg.
- fan, va jag saknat dig! Sa han och gav honom en snabb kram.
- har saknat dig också mannen och förlåt.
- det är jag som ska säga förlåt sa Felix. Han vände sig och gick emot mig. Han gav mig en snabb puss.
- stolt jag är över dig!
Han pussade mig igen och tog min hand.
Jag pussade honom på handen och gick fram till Daff.
- när blir han utskriven?
- troligt vis nästa veckan.. Jag nickade och gav Daff en stor kram.
- jag är glad att du mår bra igen Pella sa han och kramade mig lite hårdare.
Dörren öppnades och sjuksköterskan kom in igen.
- så då var besökstiden över, välkomna tillbaka imorgon!
Jag sprang fram till Oscar och pussade honom på kinden.
- vi ses imorgon okej? Jag kände Felix hänga över min axel.
Oscar nickade och tog mig på kinden.
Sen kom sjuksköterskan och schasade iväg oss.
När vi var påväg ut från sjukhuset tog Felix min hand.
- tack för att du blev vän med honom igen! Sa jag och pussade hans hand.
- klart! Annars skulle du fått ta hans plats, jag tror nog att du kommer få göra det ett tag framöver tills hans ben är klart.
- the Poof! Kom Omar och höll om mig med armen.
- eller The fopo! Sa Ogge.
Vi alla gick och skrattade ut från sjukhuset. Stackars Oscar, ensam på ett sjukhusrum. Men vi ses ju imorgon igen.
