KAPITEL 1 BOK 2
---
Nu har jag vart tillsammans med Felix i 1 år. Inga pauser eller bråk på ett helt år. Det skrämmer mig lite att jag har suttit ihop med en människa, som jag älskar såklart, i ett år. Vi har skrattat, gråtit och bara vart allmänt konstiga med varandra. Felix kallar oss Pelix, vilket jag tycker är perfekt!
Enis och jag har blivit tajta som vänner och Gruppen The Fooo får bara mer och mer fans varje dag.
Jag är fortfarande lite rädd för alla foooers efter allt som hänt. Men jag är glad för Felix skull.
---
Det var nu november och de sista löven hade precis sagt hejdå till träden. Det var kallt och snön skulle snart lägga sig och göra sig hemmastadd på våran mark och snart var hela Sveriges gator helt täckta av ett vitt täcke.
Det var höstlov och jag skulle gå hem till Felix.
Marken var helt lövig och musiken dunkade i öronen. Jag såg Felix hus. Träden stod nakna och blåste med i vinden.
Jag sprang till dörren och Felix öppnade precis när jag skulle knacka på.
- Shit! Skrek jag.
Han började skratta där han stod med öppen famn.
- vaddå? Sa han medan han supande efter luft.
- fatta hur rädd jag blev.
Han skrattade och drog in mig i hans famn.
- jag har gjort frukost, vill du ha?
Jag nickade och gick efter honom. Vi kom in i hans kök och hela bordet var fyllt med saker. Mackor, juice, smoothie, ägg och bacon. Allt fanns. Och ljusen stod och brann på bordet.
Jag hängde av mig jackan över stolen och satte mig mittemot honom.
- My love, vad fint du har gjort!
Han låssades som att han inte var stolt och flaxade bara med armen.
- Amen det är sån jag är.
Jag himlade med ögonen och tog en macka.
Jag kände hur Felix fötter nuddade mina och han försökte få kontakt med mig. Jag skrattade och lutade mig över bordet och gav honom en puss.
- vad vill du göra idag? Frågade han emellan pussen.
- kan vi inte vimla runt på stan?
Han nickade och tog en klunk av juicen.
Efter frukosten klädde vi på oss och tog bussen in till stan. Hela bussturen fick vi blickar och viskningar runt oss. Ganska skönt att ingen gick fram. Det var första gången.
I stan var allt redan igång. Människorna var redan på gatorna och affärerna var redan öppnade. Bilar tutade och hundar skällde.
Felix tog mig hand och vi gick in i gallerian. Det var sjukt mycket folk och redan efter 5 minuter bad några om att få ta kort med oss.
Det hade blivit som en vana nu. Att folk kom fram och bad om en bild. Visst har jag fått många bitchblickar också, men de som vill ta kort är extra söta.
Efter 100 olika kort var vi äntligen själva. Vi satte oss i trappen med en brownie med glass och delade på.
Vi var tyst och satt bara och mumsade på brownien, men det var inte ett dugg stelt. Jag älskade den känslan.
Mitt i allt mumsande såg vi ett hav av tjejer som kom skrikande. Det var en blond och en brunett i mitten av allt.
- Ogge och Enis! Sa jag och ställde mig upp för att de skulle se mig. Istället för att grabbarna såg mig så såg alla andra foooers mig och Felix och de sprang upp för trappan och slängde sig på Felix.
Jag sprang ner till Enis och Ogge.
- Hej! Sa Enis när han såg mig.
- vad gör ni här? Sa jag medan jag kramade Ogge.
- Vi ville överraska er... Typ sa Ogge och skrattade.
- vi har värsta nyheten!! Skrek Enis, men kom på sig själv.
- fast först ska vi kanske hjälpa Felix? Sa Ogge och pekade upp mot trappan.
Enis började skratta.
- nej säg! Sa jag och började klänga på de.
- okej, jo vi....
Ett skrik bakom oss gjorde så hela Gallerian stannade till. Det var nog första gången hela gallerian tystnade. Enis höll om mig runt axlarna och jag tittade snabbt upp på Felix om han var okej. Ur folk gruppen kom en skrikande....
- Daff? Sa Ogge och Enis i kör och började sedan skratta.
- UR VÄGEN! Skrek Daff och kom fram till oss.
- Oscar enestad och Oscar Ogge Molander, vad tänker ni med? Gå till gallerian på en lördag, utan vakter och massa skrikande tjejer. Ingen bra kombo!
Ogge började skratta och pekade upp mot Felix.
- Kom du för att hämta oss?
Daff nickade.
- Jag har en bra nyhet!
- Säg!! Sa jag och började hoppa.
- i studion sa Daff och började skingra folkgruppen i trappan.
Han drog upp Felix som såg helt slut ut.
Jag hörde hur Daff sa " Vi gå! ". Sen vände han sig mot oss där nere och skrek igen.
- vi går NU! Skrek han.
Jag Ogge och Oscar sprang upp mot trappen och jag sprang fram till Felix. Vi sprang in i bilen och stängde fort. Alla foooers tryckte sina ansikten mot bilen när vi började rulla.
- Herregud Felix, hur är det med dig?
Han gjorde tummen upp och log.
Jag tog hans hand och Ogge slog till honom på benet.
- Eyy, bror. Du ser ganska plågad ut. Felix lutade huvudet på min axel.
Bilen stannade och Daff hoppade in.
- jäääääävlar sa han. Tjejerna är crayyyy! Felix hur mår du? Sa han och tittade bakåt.
- Lite slagen, men jag mår fint nu. Vad händer?
- Jo, jag har något väldigt superkul att berätta. Vi är påväg mot studion där Omar väntar.
- vad är det för nå...
- I studion sa Daff och såg nöjd ut.
När bilen svängt in på gatan så hade Felix precis somnat. Sötnos.
