Kapitel 1. Stenen

14 åriga Alexa är just påväg hem från kompisen Minna,hon stannar upp och tittar upp på den stora blåa månen, det är fullmåne och den känns så närvarande på något sätt, hon får syn på något som far genom luften, hon lyckas följa den med blicken och hittar tillslut stället där den slagit ner, där i sanden ligger en liten blå sten, hon tar upp den, den är otroligt len och väger nästan inget. Det är en månsten konstaterar hon tyst för sig själv, det hade hon lärt sig om i skolan, hon brukar vanligtvis inte vara så uppmärksam på lektionerna men på denna hade hon faktist lyssnat, hon vänder sig om och tittar upp mot månen igen,den känns så nära men ändå så långt borta