Description
Det var som om något drog honom ner i marken. Han sjönk djupare och djupare ner i jorden och det kändes som om han snart skulle kvävas. Armarna försökte frenetiskt att dra upp honom ur den porösa jorden, han drog i rötterna, fumlade efter saker som kunde dra honom upp, upp härifrån. Hjälp mig. Hjälp mig upp härifrån. Just som han hade tänkt tanken så small det till i benen vilket skapade en stöt längs ryggraden. Allt mörkt försvann och han drog ett djupt, befriande andetag. Det kändes som om han skulle spy. Ögonen, näsan och munnen kliade utav jord och han hostade rullandes på golvet. Det gjorde så ont, överallt. Han höll sig för magen samtidigt som de sista gurglande lätena kom ut ur hans mun. Synfältet tappade stundtals fokus och blev långsamt men säkert svart. Svartare än svartast.
Tim Aster
