Författarens ord

Pang.

Tusen små glasbitar faller mot golvet. Skapar repor och skärvor i träet som är omöjliga för pupillen i ögat att tyda. Men du vet att de finns där. Du försöker plocka upp glasbitarna. En efter en. De sticker dig och små röda droppar tränger ut från din hud. Faller mot marken en efter en. Bildar tillsammans med glasbitarna en bild av något. Något som får din mage att vända ut och in på sig själv. Du inser att det här var en dålig idé.

Jag är en hemlighet. Om jag berättar så går jag sönder.