Prolog

Jag sprang. Jag sprang fortare än jag någonsin hade gjort förut och jag lyckades nästan ingnorera smärtan som kniven i magen hade orsakat. Jag kunde inte fatta att Jag kunde springa så snabbt när det blödde så kraftigt. Plötsligt tog min framfart slut. Jag låg på marken och tittade upp på killen som jag hade sprungit in i.
Ett ord. Hjälp.
Sen blev allt svart.
Och så gick det till när jag för första gången träffade killen som räddade mitt liv.-
Hans namn? Oscar Enestad