Prolog

Hope Lundins liv är nog komplicerat som det är. I fem år har hon haft ett tungt ansvar som inneburit att ta hand om sin sjuka mamma och parallellt uppfostrat sin fyra åriga lillebror Einar, helt på egen hand. Hope försöker få ihop livet hemma samt sista året på gymnasiet, men allt blir plötsligt svårare när skolans tuffing och snyggning Sam får upp ögonen just för henne. Vad får honom att märka av henne just nu? Och varför kan han inte låta henne vara?

Trots det nedgångar familjen har så har Hope alltid humöret uppe och tappar aldrig hopp. Varför annars skulle hon heta Hope?