Kapitel 1

Mascaran har runnit längs kinderna, det svider i hela ansiktet och jag ser säkert ännu värre ut än vad du föreställer dig i ditt huvud. Jag reser mig upp och går vingligt genom lägenheten, in i badrummet där pappa har sina insomningstabletter, ingen kan rädda mig nu, inte ens han. Jag hör hur någon slår på ytterdörren, det är kraftiga slag och sen kommer skriken "Emelie öppna dörren för i helvete!" Men jag kan inte, förlåt.